Det är aldrig försent!

Fyrtio härliga yrkesår var till ända och den förändringen skulle föra mig till ett nytt och spännande liv. Handen hade under alla år varit en trogen och sann vän som fått delas med annan sysselsättning. Nu skulle handen få vara huvudpersonen i mitt nya liv.

ALMI och EntrepenörCentrum i Umeå gjorde det möjligt att utbilda mig till entreprenör och skapa ett hantverksföretag. Min hobby under de yrkesverksamma åren skulle nu kunna bli något seriösare och samtidigt mer stimulerande. Det fanns mycket kvar att både uppleva och upptäcka. 

Ett år av ” Framgångståget” gav mig både insikter i företagandet och ett nätverk av kvinnliga företagare runt om i länet. Sällan funderade jag över min ålder utan betraktade mig som en av dem och en medlem i gänget. Mina hantverksprodukter väckte också beundran och intresse vilket stimulerade mig. Det fanns en uttalad företagaranda i gruppen och en tydlig drivkraft in i företagsutveckling.

På förfrågan om jag ville stöttas av en mentor svarade jag ja och Åke Lindgren, fd vd för Folkets Hus i Umeå blev utsedd. Som min mentor har Åke varit mycket betydelsefull och haft de kvalifikationer som vilken adept som helst skulle ha önskat sig. Jag vill hävda att vårt förhållande blev särskilt lyckat för att vår erfarenhet av livet hjälpte till att både lyssna, förstå och stötta. Vi kom överens om ramarna för mentorskapet och att jag skulle vara den aktiva med att föra anteckningar vid våra samtal och ansvara för att mina behov stod i fokus. Jag tror att Åke också upplevde våra möten som diskussioner i entrepenörskapets svårigheter ur alla upptänkliga synvinklar, från komplexa till enkla frågor.